lördag 20 februari 2010

Den STORA flytten...

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!!!

Hemma igen - i min egen (nåja nästan min egen) säng!
Det känns helt underbart att vara tillbaks - ett tag tvivlade jag faktiskt på att det skulle hända och när Mia o Pär bar ut alla mina vappisar till bilen undrade jag om det verkligen tänkte ta med mig också. Det såg onekligen lite trångt ut i buren-..Men såklart, buren är ju inte en plats för en sån som jag - jag åker hellre ståndsmässigt i baksätet. Så det var bara att ta saken i egna händer och hoppa in och bestämma dom för att det var minsann DÄR jag skulle vara!

Det var verkligen i grevens tid som vi kom iväg, för det snöade hela vägen upp och jag blev nästan lite nervös för om vi skulle komma fram eller ej. Undrar varför familjen Lindström har en förkärlek för att åka bil när det snöar som mest??

Trodde jag skulle få ta det lite lugnt när vi äntligen kom fram, men då kommer HON hemdragandes med ett par kompisar som ville beundra mina små...Hmmm det var visst något bekant över den ena och sen förstod jag hur det hängde ihop, för när vi gick ut en sväng, hoppade Pesto ut ur bilen.
Men, vilken fräckhet han hade - trodde att jag var intresserad av honom IGEN! Ja menar, nån måtta får det väl ändå vara? Man kan ju inte få vad man vill bara för att man ser bra ut, eller?

Nej, nu får det vara bra för idag - nu skall jag mysa med Henne och tugga tuggben och kanske leka lite med Bläckfisken (eller vad är det?) som Malin kom med. Hon vet verkligen vad man gillar (fast hon sade iochför sig att den var till vappisarna, så jag får bara låna den en liten stund)!

Ses snart igen!

torsdag 11 februari 2010

Börjar bli lite tjatigt...

Nähä, nu börjar det allt bli lite långtråkigt...Nu kan jag det här!
Jag har dessutom kommit in i ett stim av morgonpigghet, men det verkar vara stört omöjligt att få upp herrskapet Lindström. Ja, Maria är det väl någorlunda fart i, men Pär - shit alltså, han verkar ju totalt döv. Jag skäller o skäller och ändå dröjer det evigheter innan Maria masat sig ner för trappan och då släpper hon ut mig i iskylan. Är hon dum, eller???????? Jag vill väl inte vara ute - jag vill vara i SÄNGEN! Det brukar jag minsann få vara hemma.

Jag tror inte att dom fattar hur tröttsamt det kan vara med småpuppisar emellanåt, hur goa dom än är. Som tur är har dom börjat fatta att man kan använda dom fina leksakerna - snart skall jag vara med i dragkampen!

Berättade jag att min dotter Kiwi var och hälsade på? Hon var en liten retsticka och det insåg Maria oxå - så hon fick minsann roa sig själv med Atilla utomhus. I could'nt care less! Jag fick istället hålla ett vaktande öga på min älsklingar istället, så att inte Kiwis matte bar iväg med en av dem till Växjö. Man vet aldrig -människor kan allt vara lite luriga.

Tjing Tjong på er!

fredag 5 februari 2010

Den "lilla" flytten

Idag har det varit ett fasligt hallå.

Mia hade bestämt, att nu var det dags för oss att flytta ner en trappa. Hon stängde in mig och valparna på toaletten, ”bara en lite stund Heaven”. Jisses det tog ju säkert en hel kvart! Jag försökte givetvis flytta gallret men nähä, ingen större lycka med det... hon har ögon i nacken den där människan. Hon stängde in Atilla och Cookie där uppe, men Ceasar och katterna fick minsann vandra runt som de ville!!

Den nya hagen är mycket högre och större – Maria hoppas att den är mer rymningssäker än den andra. "Du får hoppa Heaven – men AKTA valparna". Vad tror hon – klart jag gör!! Men, lite nöjd med det nya rummet är jag faktiskt – det är nog det flottaste i hela huset.

Maria har oxå köpt EN (?!?) leksak – sist jag tittade var de fyra, jaja hon är snäll vad mer kan man säga, men räkna kan hon inte.

Kommer ni ihåg att jag berättade om ett gult klet som Dom (matte o husse)hade med sig? – FYY!, säger jag bara, det är ju mat för katter – kan absolut inte vara till hundar!! Och Mia är ju lite korkad, trodde att det skulle bli bättre om hon blandade ut det med hundmat.... men jag lovar, så var inte fallet!! Men man är ju snäll och blundar o sväljer....

Visste ni att puppisarna nu har fått smaka riktig mat? Jisses, vad de käkar! Man kan riktigt se hur de växer!! Å dom är såååååååååååå söta och sååååååååååå busiga!!

Imorgon får vi fint besök, min dotter Kiwi ska komma och hälsa på!! Får hoppas att hon är mer väluppfostrad än Atilla, annars får jag väl hjälpa till – Atilla fick en ”hurring” igår.

Jaj, var sak har sin tid – nu måste jag i alla fall få lite vila efter allt ståhej som den här flocken kan hitta på. Alltid är det nåt - längtar nog hem lite när jag tänker efter....

Ha det!

Heaven med puppar